Så hittade ”glesbygdstindraren” kärleken till slut

När Markus blev singel laddade han ner Tinder – men fick bara upp fyra kvinnor i telefonen.

I dag har han flyttat till Kiruna.

– Att hitta kärleken i Pajala gick inte. Det finns för få tjejer där.

Text: Åsa Passanisi Foto: Lotte Fernvall

Aftonbladet, 2 oktober 1987. Rubriken lyder: ”Kom hit! Här finns kvinnor.”

Artikeln handlar om småländska Sävsjös kvinnoöverskott. Och kan ses som ett svar på Pajalas upprop om kvinnobrist. Sävsjös dåvarande kommunalråd säger till Aftonbladet:

”Sävsjö kan omedelbart lösa problemen för ungkarlarna i Pajala. Här råder överskott på kvinnor. Vi är beredda att bussa hit Pajalas ungkarlar”.

Mer än 30 år senare förtäljer inte historien om någon nappade på idén.

Janus Brandin, tf kommunchef för Pajala i dag, bekräftar på telefon, att mansöverskottet fortfarande är något av ”en utmaning”.

– De som lite slarvigt kallas ”killarna i keps” blir kvar, och förstås skapas en del personliga tragedier när de kommer upp i giftasåldern och inte lyckas träffa någon att bilda familj med.

Kvinnorna flyttar fortfarande

Trots det görs inga riktade insatser för att locka kvinnor till orten – och det finns inga planer på att väcka liv i idén om kvinnobussarna.

– Vi kommer inte att initiera några nya busslaster från kommunens sida. Däremot vill vi naturligtvis att kvinnor ska vilja bo här. I dag finns fler möjligheter för kvinnor än tidigare, man kan utbilda sig på distans, och vi har lediga arbeten inom exempelvis skol- och vårdsektorn, säger han.

Ändå fortsätter flyttandet.

Så som det gjort i decennier.

Markus Forsberg, som är född och uppvuxen i Pajala, är en av dem som till slut gav upp hoppet om att hitta en livspartner i sin hemort. För ett par år sedan blev han känd i media som ”glesbygdstindraren” efter att ha försökt tindra till sig kärleken i Pajala.

– Jag laddade ner dejtingappen Tinder när jag blev singel efter ett sju år långt äktenskap, och efter att ha insett att nästan alla jag kände var par, eller singlar som jag redan kände.

Men att tindra i Pajala gick inte. Inte ens när Markus ställde in max på appens avståndsparameter.

Samma fyra personer dök upp i telefonen hur han än bar sig åt.

– Till slut blev jag så frustrerad att jag skrev ett inlägg på facebook om hur omöjligt det är att bo i glesbygden och försöka hitta kärleken.

Fick uppmärksamhet

Nordnytt och SVT:s ”Landet runt” fångade upp inlägget och gjorde en intervju med Markus. Intervjun ledde snart till att även kvällstidningarna skrev om ”glesbygdstindrarens” frustration.

– Nog tyckte jag att det var lite roligt. Folk på byn började stanna mig och berätta att de sett mig i tv och i tidningarna.

Men trots att Markus nu för ett ögonblick fick hjälp av media resulterade skriverierna i – ingenting. På samma sätt hade det varit när TV4 många år tidigare gett sig i kast med att försöka hjälpa tre pajalamän att hitta kärleken i tv-programmet ”Tur i kärlek”(1991). Eller när Kanal 5 gav sig på uppgiften i programmet ”Frusna män söker” (2008).

Ingen av dem vi pratat med som medverkade i programmen hittade kärleken.

Alla fortsatte att vara singlar.

Så hur skulle Markus göra nu? Hur skulle han hitta HENNE?

Han tog facebook till hjälp och skrev ett inlägg:

”Jag vill träffa en kvinna. Någon jag inte är släkt med och någon jag inte känner.”

Inlägget delades frikostigt och plötsligt hade Markus fått ett meddelande från Lisa:

”Hej, jag uppfyller dina krav. Vi känner inte varandra och vi är inte släkt. Vill du gifta dig med mig?”

Markus svarade:

”Ja, det vill jag. Ge mig en tid och en plats, så kommer jag”

En vecka senare – den 14 januari 2016 – satte sig Markus i bilen och körde 18 mil för att gå på sin första dejt – i Kiruna.

– Det sa klick på en gång, skrattar Markus, som i dag övergett Pajala för Kiruna.

– Det blev så att jag blev tvungen att flytta ifrån Pajala för att hitta kärleken, säger han och fortsätter:

– Men det är inte Pajalas fel, det är bara så det är.

Flyttade och hittade kärleken

Markus som tidigare arbetade som teaterledare på Tornedalsteatern, har nu fått arbete på den nyöppnade filialen i Kiruna, och säger att han trivs med sitt nya liv tillsammans med Lisa och hundarna.

När jag frågar honom hur han ser på framtiden svarar han:

– Jag är otroligt lycklig nu och ser fram emot att få gifta mig och bilda familj i Kiruna.

Saknar du inte Pajala?

– Nej, det gör jag inte.

Vi kör Kengisgatan fram, förbi Folkets hus och plogbilarna, för sista gången. Den unga kvinnan med barnvagn har inte synts till idag. Kanske är det för kallt? När vi parkerar hyrbilen vid Pajala airport har temperaturen sjunkit till under minus 20 grader.

Och någonstans långt borta lyser en gröngul strimma på himlen.

Vi lämnar Pajala bakom oss omslutna av mörker och norrsken.