Tyska Tabea blev förälskad i Pajala

Ett tv-program om Norrbotten förändrade livet för Tabea Jasper, 34.

– Jag blev kär och bestämde mig för att flytta hit, säger tyskan som arbetar i torgkiosken.

För henne är Pajala paradiset på jorden.

Text: Åsa Passanisi Foto: Lotte Fernvall

on säger ”jo” när vi frågar om vi får intervjua henne.

Varken mer eller mindre.

Jo.

Och det räcker bra så.

Hennes hår är eldrött och hon kommer från tyska Leer, nära den nederländska gränsen.

Men hon bor i Pajala. I ett blått hus vid älven.

Tabea Jasper vet ingenting om de kvinnobussar som skapade rubriker världen över för 30 år sedan. Hon känner inte till poikkinainti. Hon kan inte meänkieli.

Men det gör inget. För hon har kommit hem. Pajala är allt hon någonsin drömt om.

– Det där tv-programmet jag såg för fyra år sedan förändrade hela mitt liv. Jag hade aldrig sett något så magiskt och vackert tidigare. Snö, röda små hus, skog… som en dröm!

Var nöjd med livet i Tyskland

Tabea slår ut armarna i en gest. Vi sitter i hennes kök. Elden sprakar i ugnen, och hur vi än letar finns inget här som avslöjar att ägaren till den här huset kommer någon annanstans ifrån. Alla böcker i bokhyllan är på svenska. Och hennes tre katter har fått svenska namn.

Ändå har Tabea ingen som helst koppling till Sverige eller Tornedalen. Innan det där tv-programmet trollband henne hade hon aldrig varit i Sverige. Aldrig ens tänkt tanken.

– Jag var ganska nöjd med hur mitt liv såg ut i Tyskland. Även om jag tyckte att det var mycket folk där. Nu tänker jag att jag inte visste om något annat. Jag visste ju inte att Pajala fanns!

En vardag fri från stress

Hon gick till jobbet och hem igen, i ett ofta regngrått Leer. Men det var för fyra år sedan, och Tabea pratar hellre om nu och om sin kärlek till Pajala.

– Här finns ingen stress, säger hon. Jag promenerar längs med älven till mitt jobb. Och alla som bor här är så snälla.

Tabea kom hit med sin ex-sambo. I april 2014, körde de hela vägen upp genom Sverige och och parkerade bilen i ett av vårt lands mest isolerade samhällen. Nu när relationen är över är det lätt att tänka att hon skulle vilja återvända hem.

Så är det inte.

– Nej, aldrig. Det här är mitt hem. Jag vill alltid stanna här, i vinterland.

Tabea pratar med värme om pajalaborna och berättar om när det gick upp för henne hur saker och ting fungerar här.

– Det var min första vinter och allt var insnöat, plötsligt såg jag att min granne plogade uppfarten till mitt hus. Jag tänkte vad gör han? Så jag gick ut och frågade. Då sa han bara ”Hur ska du annars komma ut?” Det var så snällt. Vi hade aldrig ens pratat innan. I Tyskland skulle ingen göra så.

Många är oroliga

I dag vet alla vem ”tyskan i kiosken” är. Alla hälsar vänligt, frågar hur hon mår och sedan det blivit slut med pojkvännen har många oroat sig över hur hon tänker göra. Om hon ska flytta nu.

Tabea skrattar och säger:

– Men då säger jag bara att de inte ska oroa sig för mig. Jag flyttar ingenstans. Mitt liv är här.

Vad är det som är så fantastiskt med Pajala?

– Vintern, jag älskar när det är snö och kallt. Förra vintern var det 40 minusgrader i kanske två veckor, då gjorde det ont att andas, och mina ögonfransar blev som istappar. Kylan gör allt så tyst, stilla och vackert. Och sedan tycker jag mycket om naturen, och älven.

Hon pekar ut genom fönstret. På andra sidan vägen, bakom snötunga träd glänser älven som ett blankt glastäcke. Ovanför virvlar snön i mörkret. Inget annat finns. Bara den mäktiga naturen.

Att många kvinnor väljer att lämna Pajala kan inte Tabea förstå.

– Tjejer som vill festa och shoppa kanske vill bo i Luleå, men för mig som tycker mer om att vara ute i naturen är det här perfekt. Jag gillar att fiska, köra traktor eller bara sitta i skogen en hel dag med en kopp kaffe.

Sedan Tabea kom till Pajala har hon utvecklat flera nya intressen, som att åka skidor och virka. Det enda hon ännu inte provat på är att pimpla fisk. Men det finns på ”to do”-listan.

En flicka är född

Att det bor fler män än kvinnor i Pajala är inget hon tänkt på.

– Jag märker inte att det är så. Men om Pajala behöver fler tjejer så är det ju jättebra att jag har flyttat hit. Och om det finns fler män här kanske blir det enklare för mig att träffa någon ny?

Pajala Bykrog, klockan 18:30. Ett sällan skådat snötäcke omsluter Pajala, utanför fönstret kör plogbilarna, tippar, skyfflar undan. Vi beställer mat, fortfarande frusna. På Pajala Bykrog äter män i arbetarkläder under tystnad. Jag och fotografen är restaurangens enda kvinnliga besökare.

Det plingar till i mobilen, Pia Lakkapää har gjort en uppdatering på facebook.

Hon skriver:

”Fort gick det och hon föddes efter E10:an, jag hann precis hoppa in i ambulansen”.

En flicka är född.

I Pajala.